hollandssvenskan

Jag börjar med att berätta om hemresan.. som gick sååååå bra så bra. min lilla Chanel är ett underbarn (som nog alla mammors barn är) haha

började med att dagen innan hade jag bett våra kära grannar att va tysta efter 20 så att andré fick sova innan vi skulle åka.... inte för mycket begärt tyckte han och jag var glad...

Halv nio på kvällen började kärringen i huset att dammsuga..... jag vart så arg att jag kokade... så jag gick dit.. och sa snällt att jag trodde att vi hade kommit överens om att det skulle va tyst idag, 1 gång som vi verkligen behöver det varför kan det inte va så...? Hon fattade inte vad det var om var problemet... jag blev så jävla arg och talade om för henne vad vi hör för nåt och att det aldrig är tyst ur deras hus, om dom inte bråkar så smäller dom i dörrarna, om dom inte smäller i dörrarna så klumpoar de i trappan och om de inte gör nåt av det där så är det trummorna.... jag vart så arg så jag skakade... inte bra men hon stod där som ett jävla fån och fattade fortfarande inte vad problemet var. jag sa till henne, mycket moget, att hon var en jävla dumsnut som inte fattade nåt och gick in till mig....jag tänker aldrig mer säga ett ord till henne. 

I söndags så ringde herren i huset bredvid på och önskade oss välkomna hem och sa att han hade flyttat ut trummorna till lilla uthuset.... så nåt bra har jag gjort med mitt vredesutbrott... 

Vi åkte klockan 12 på natten, flyttade lilla älsklingen från hennes säng till bilstolen och hon sov vidare ända tills klockan 6 på morgonen då vi var framme vid båten. vi åkte rostock-trelleborg. kom fram klockan halv tio nästa dag...

Måndag vart det hoppträning med emelie naturligtvis på Luka och Neon. gick jättebra... önskar att vi kunde ha gjort mer av det än vi hann med. men men. bättre går det nästa gång.. sen packade vi upp och gjorde i ordning och så var vi på döle på kvällen. mamma o pappas hus är jättefint... jättekul att se...
på tisdagen så bar de av till värmskog och min älskade vän Jessica och gudbarn Neo o så David var hemma. var så kul att se dom.. dt gick bra med barna.. det är så stor skillnad på dom nu nio månader mellan dom precis, jag blev gravid i samma veva som Neo föddes... Vi fick en jättegod tårta, som la iden till smaken på tårtan som J gjorde till Chanels dop...

Veckorna flög verkligen iväg som de alltid gör. känns i alla fall mycket bättre nu att åka tillbaka när jag vet att det inte är för alltid.. och inom en snar framtid.
Lilla chanel blev förkyld för första gången i sitt lilla liv... hon e fortfarande snorig...eller igen tror jag stämmer bättre, vi blev båda sjuka jag o André när vi kom hem hit. tror jag har fått en liten släng av ögon inflammation... men börjar bli bättre.  

nu ska jag söva lillan..
puss